Det svenska medicinska språket

I valet mellan svenska och latin skall man givetvis också beakta texttypen, sammanhangen och målgruppen. Den nya texten flyter lätt och är lättläst och förklarar vad en patient är. Eftersom sjukdomarna först observerades och namngavs av grekiska läkare är terminologin inom sjukdomsläran än idag i huvudsak av grekiskt ursprung, liksom också benämningarna på de olika medicinska specialiteterna.

Termer som kräfta, sockersjuka och barnförlamning har inte bara i det vetenskapliga språket utan också i allmänspråket ersatts av cancer, diabetes och polio. Dessa termer berikar språket och gör det mer nyanserat men de bör också anpassas till det svenska språket. Där formella definitioner saknas är de förklarande texterna till stor hjälp vid utformning av definitioner enligt terminologilärans regler.

I slutet av boken finns ett appendix med anatomiska termer.

I intervjuer som forskare ger till media skall de kunna presentera sina resultat koncist och på ett lättillgängligt språk.

Bokverket fyller i år 95 år, och 1974 övertog Bengt I. Lindskog huvudansvaret, i den aktuella upplagan tillsammans med Jörgen Malmqvist.

Medicinsk terminologi är sedan många år det erkända svenska standardverket på området, och med den nya upplagan har en rad moderniseringar gjorts. Den strävar uttryckligen efter att följa samma praxis som är gångbar i Sverige.

Innan jag reflekterar över sakförändringar i den nya upplagan vill jag gärna kommentera bokens upplägg sedan lång tid tillbaka. Sålunda stavas c med k-uttal med k (se faktarutan) medan c med c-uttal bevarar sin stavning (cekum, celiaki, encefalit). Men om en initialförkortning är mera känd än den utskrivna formen går det bra att använda förkortningen.

Som allmän regel gäller att den utskrivna formen föredras framför en initialförkortning. Utan att göra anspråk på fullständighet önskar framställningen nedan belysa vissa frågor av intresse för dem som använder det svenska språket i medicinen.

Valet mellan svenska och latin (grekiska)

Även om det har funnits en strävan att försvenska latinska och grekiska termer har inga fasta eller konsekventa regler formulerats för om man i den kliniska verksamheten skall föredra en rent latinsk term, en term med försvenskad stavning eller en rent svensk term.

www.focis.fi