Uddatåiga hovdjur

Rovdjur gav sig också ogärna ut i våtmarker.

Pantolambda

Pantolamda levde troligen som en liten flodhäst. Det kan hända att den användes för att ge djuret bättre balans om det reste sig upp. Dessutom har de fått öppna rötter så att de kan tillväxa under hela livet, ett sätt att kompensera den kraftiga förslitningen.

De var nämligen inte särskilt snabba på grund av sina kraftiga kroppar.

Många av dem hade små horn eller betar som kanske kunde använts till försvar.

Amblypoderna delas upp i två grupper, Pantodonterna som var i hund- till ponnystorlek, och Uinatheria som var stora som noshörningar.

De flesta Amblypoder tycks ha hållit sig till träskområden.

Hästdjuren har välutvecklade hörn- och framtänder, medan tapirernas hörntänder är reducerade. Trots att det skulle dröja ytterligare ett drygt decennium innan Darwin framlade sin revolutionerande evolutionsteori, och trots att Owen sedermera skulle bli en av Darwins bittraste motståndare, visade sig Owens klassificeringsåtgärd vara närmast genialisk ur just evolutionssynpunkt.

Kvar finns endast tre familjer: hästdjur, tapirer och noshörningar.

År 1848 sammanförde den engelske zoologen Richard Owen hästdjuren, tapirerna och noshörningarna till en enda ordning, de uddatåiga hovdjuren (Perissodactyla). Det är endast den tredje tån som kvarstår. Benen var mycket kraftiga.

Barylamda kunde troligen utdela kraftiga sparkar som räckte för att döda även det mest tjockhudade rovdjur.

Coryphodon

Coryphodon var ett mycket klumpigt och tungt djur, som troligen rörde sig i vattnet större delen av sitt djur.

Tänderna visar också att den var nästan helt anpassad till att äta sega vattenväxter.

Hos hästdjuren är de helt borta. Kindtänderna är hos alla familjerna modifierade för att bättre kunna tugga grov växtföda. Den kunde röra sig snabbare, och kanske ställa sig på bakbenen för att beta från låga trädgrenar.

Barylambdas svans liknade mer en dinosauries än ett däggdjurs. Detta ledde till att de uddatåiga kom in i en allt hårdare konkurrens med den andra stora hovdjursordningen, som nu var stadd i stark utveckling, de partåiga hovdjuren.

Senare har denna teori förkastats och man anser nu att klorna använts till att gräva upp växtrötter med. Hos hästdjuren förekommer rudiment av andra och fjärde tån i form av de så kallade stillettbenen, som kan kännas under huden på skenbenens sidor. Detta kan spåras tillbaka till paleocen (60 miljoner år tillbaka) och de primitiva hovdjuren Condylarthra, där troligen de uddatåigas stamform tillhörde gruppen Phenacodontidae.

Noshörningar och tapirer kallas ofta tjockhudingar. De uddatåiga hovdjuren hade sin glansperiod, med långt fler arter än vad som finns i dag, för åtskilliga miljoner år sedan. I dag återstår endast tre familjer inom denna ordning, medan det under äldre tertiär (67–20 miljoner år sedan) fanns ett femtontal. Den hade också betar som kunde användas till försvar.

Pantolambda var antagligen den första av Amblypoderna.

Deras kraftiga tänder var gjorda för att tugga seg, köttig växtlighet man ofta hittar i sumpmarker. Som tidigare nämnts var de stora, tämligen noshörningsliknande djur.